norde-mos: Tack Fredrik Lindström...

Ibland kan man som förälder dyka på sådant som känns som oöverstigliga problem. Som pappa till två döttrar kan det kännas som om man drabbas av dessa problem med jämna mellanrum. Ja, inte så att jag skulle vilja byta för allt i världen. Jag har ju självmant valt att ha en fästmö av kvinnligt kön, en tik till hund, och en hona till katt och ingen var nog gladare än jag när vi förlöste våra två döttrar. Ja helt enkelt, tjejer är fantastiska… men bitvis obegripliga, lite i alla fall…

Jag sitter, i och för sig inte, i den situationen att jag bör klaga. Min oäkta hälft, sedan 17 år, kan till exempel ha en ledig dag. Då spenderar hon minst halva dagen med att måla en veterantraktor vi håller på att ställa i ordning. Det är ju bra, alltså riktigt bra faktiskt! När hade du din oäkta eller äkta hälft till att måla traktorn sist? Nä, jag menar bara det! Men kvinnor, så där annars, när dom inte målar traktorer eller så, kan ju vara ganska svårtolkade.

Detta får mig att tänka på den första gången vi skulle åka på långresa tillsammans. Jag skulle visa upp mitt släkthemman i Ångermanland för första gången. När min oäkta hälft, efter någon timmes åkande, lite fint påpekade att ”En kopp kaffe skulle smaka bra” så kunde jag inget annat än hålla med. Men nu hägrade fädernesgården som jag så stolt ville visa upp. Här fanns ingen tid att förlora tänkte jag, och lät växellådan växla ned med ett ryck i min stora Dodge-van (det här utspelar sig på den tiden då alla hantverkare med självaktning åkte amerikansk van). Efteråt har jag förstått att detta var fel tänkt. ”En kopp kaffe skulle smaka bra” betydde "Jag vill ha kaffe här och nu!", men just då ville jag bara för förevisa min ”Ångermanländska Herrgård” så fort som möjligt.  Resan efter ”Det glada Hudik”, där kafferasten slutligen företogs, upplevde jag väl i huvudsak som mest utom just ”glad”. Resan fortsatte tryckt och när vi väl kom fram tyckte hon nog inte att huset var någon herrgård heller. Detta tyckte hon i början, men efter 15-år gemensam renovering tycker vi nog båda, att detta är vår högt aktade Ångermanlandsgård! Hur som helst så hade jag svårt att hänga med gällande kafferutinerna denna gång.

Inte förrän senare skulle jag få klart för mig i vad mitt allvarliga misstag bestod. Strax efter vår hemkomst så skulle jag jobba på en av de första Hem & Villamässorna i Stockholm. Dagen före mässans start deltog jag i den avsparken inför mässan. Vi hade en föreläsare, som jag tyvärr glömt namnet på, men jag kommer så väl ihåg att han hade två yrken. Han var både ”Chief Management Superviser” och ”Terapeut”. Han hävdade att det var precis samma sak, men när han jobbade med män hade han den första titeln och med kvinnor den andra. Hur som helst så nämnde han lite om en av skillnaderna mellan kvinnor och män. En notering om detta var kaffe på långresor med kvinnor. En kvinna som börjar närma sig en ”nära döden upplevelse”, om hon inte får kaffe (ungefär som när vi män är lite förkylda), meddelar detta till omvärlden med,
  - Det skulle smaka bra med en kopp kaffe.
Varken mer eller mindre, och man är ju egentligen inte sen att hålla med. Visst skulle det smaka bra med en kopp kaffe, men om jag trampar lite hårdare på gasen, för att komma fram lite snabbare, så fixar jag fikat så snart vi är framme. Som ”Terapeut” menade han på att detta var fel spår. Vadå fel spår? Klart det hade smakat bra med kaffe! Jag kan föreslå fler saker det hade smakat bra, med utan att jag nämnde just då! Jag gasade ju på lite ytterligare för att komma fram så snabbt som möjligt. Han var ändå påstridig och menade att vi män inte riktigt förstod då kvinnor ”kommunicerade” med oss. Han menade att,
- Det skulle maka bra med en kopp kaffe,
egentligen betyder,
- Om jag inte får kaffe inom 30-sekunder, så är det dom sista 30-sekunderna som släktforskarna har möjlighet att forska på dig innan dom lämnar över dig till rättsmedicin. Men varför säger dom inte det direkt?  Hur som helst, med facit i hand tog jag upp detta faktum vid ett senare tillfälle och det visade att ”Terapeuten” faktiskt hade rätt! Det visade sig att hon ville ha kaffe, och det med en gång, men tack och lov inte mer än att man fortfarande är intressant för släktforskarna.

”Men det är inte därför vi är här”, som det brukar heta. Det börjar bli hög tid för komikern och språkvetaren Fredrik att inta sin plats i detta kåseri. Han medverkar ju i den ärevördiga titeln ”Tack Fredrik Lindström...”. Det jag skulle komma till var detta med att kommunicera med kvinnor, stora som små. Jag måste erkänna att på detta område känner jag mig normalt helt bekväm. Allt sedan barnsben har många av mina närmaste vänner varit av kvinnligt kön. Tyvärr hjälper inte detta faktum alla gånger och som fader till två döttrar kommer man ibland ändå i situationer där modern inte finns till hands. Som en kväll när hon var ute på bravader och äventyr å tjänstens vägnar. Det är ju i ärlighetens namn inte så vanligt, framförallt med tanke på att hon är anställd inom Stockholm Läns Landsting. Så länge man inte ingår i den politiska toppen så är nog utsvävningarna inte så omfattande. Fast det är klart, ikväll var hon ute precis som vanligt (kändes det som i alla fall). Nu hade den yngre dottern, 8 år, drabbades av kraftig underlivsklåda. Inom detta område har jag hittills klarat mig ganska lindrigt undan. Med en medicinskt utbildad oäkta hälft så har jag genom påskinandet av behovet av akuta åtgärder på bilen, i pumpgropen eller i snickarboden, lyckats ta mig ur dessa situationer.  Jag har bara lätt rodnade behövt nämna något om ”framstjärten” gällande någon av döttrarnas direkta frågor, som kräver svar eller åtgärder.

För att inte tappa spåret igen så måste vi åter till Fredrik Lindström och hans TV-program ”Värsta språket” där han tog upp detta problem. Han konstaterade vaket att för småkillar kan man helt naturligt ta upp diverse problem och åkommor gällande deras ”snopp”, men när man kommer till tjejer i 8-årsåldern blir det lite mer komplicerat. ”Framstjärt” duger helt enkelt inte längre. Om du på något sätt skall framstå som någon form av begåvad auktoritet, inför dina barn, får du nog komma på något bättre. Enligt Fredriks förslag, och sedermera också framröstat som bästa namn, kom man fram till ordet ”snippa”. Ett genialt ord, eller som jag själv skulle vilja påpeka, ett genitalt ord. Det var väl egentligen hit jag ville komma. För att återknyta till kvällen i moderns frånvaro där jag satt och tittade på sista avsnittet av den sanslöst spännande deckaren och upplösningen närmande sig. Då kom den yngre dottern och hade kraftig klåda i ”snippan”. Hon benämnde det lite oklart men jag förtydligade med ”snippan” och hon nickade nöjt. ”Gräjt”, som min norska svåger skulle ha sagt, vi talade samma språk. Här förstår vi varandra. Vi löste problemet snabbt med en ”snipp-tvätt” med därför avsedd tvål och vips var problemet löst, hon somnade hur som helst i strax därefter, så skapligt måste det ha funkat. Ja, det var väl i stort sett bara det jag ville säga till Fredrik. Tack, vi män har det ju inte så lätt alla gånger som du vet…

Christer Nordemo

© Christer Nordemo, Oktober 2004

Föregående Kåsör

Medlem av
Svenska Kåseri Ringen
Kåserier på löpande band!
Alla Kåsörer i Ringen
Slumpvis Vald Kåsör

Nästa Kåsör

<- Tillbaka

n.n

Hit Counter