 |
Medlem
av |
 |
norde-mos: Sommarnöjet...
Vissa människor är av ganska märklig natur. Delar av dessa skaffar ett så kallat ”sommarnöje”. Själv har våran familj skaffat ett sådant för ett antal år sedan. I vårt fall är det verkligen ett sommarnöje eftersom det är över 50 mil i resa dit, vilket knappast gör det till ett helgnöje (om nu man inte skulle uppfatta bilkörningen som det största nöjet med att ha en stuga).
Många utomstående undrar varför man åker så långt och tränger ihop sig i en stuga. Nu är det väl kanske i vårt fall inte riktigt så. Eftersom familjen består av två vuxna och två barn samt bor i en tvåa á 65 kvm söder om Stockholm tycker vi att vårt lilla sommarnöje á drygt 100 kvm inte upplevs som litet (vilket däremot lägenheten gör när vi kommer tillbaka). Stugan ligger i den vackert placerade orten Marieberg, Bjärtrå socken, Kramfors kommun, invid Ångermanälvens strand.
Det är här vi vilar upp oss på sommarnöjesägares sätt. Lokalbefolkningen måste nog ifrågasätta hur vi vilar oss. När man kommit upp gäller det att snarast möjligt sätta igång "sommarjobbet".
Det gäller också att finna på ett lämpligt sommarprojekt, som skall vara väl avstämt till semesterns längd ifråga. Detta är en stor konst som inte alltför sällan resulterar i att semesterns näst sista dag kan avslutas tidigast framåt småtimmarna. I bästa fall åtminstone några timmar innan hemfärden skall påbörjas.
Förra semestern dock var tänkt att bli ett undantag. Vi hade faktiskt beslutat oss för att ha "vanlig" semester. Eftersom vi hade möjlighet att samordna semesterveckorna med lite föräldraledighet skulle det bli närmare sju veckor i sköna Ådalen. På resan upp satt jag och funderade hur jag skulle tillbringa en så kallad "vanlig" semester”Jag luftade frågan i bilen men det här var svårare än vad vi trodde. När vi passerade Sundsvall hade jag i alla fall kommit på en plan att börja med. När vi hade köpt stugan för sju år sedan hade jag införskaffat en blå hängmatta. Den hade sedan blivit inställd i verktygsförrådet direkt och där hade den stått allt sedan dess. Nu skulle den upp!
Nu blev det inte riktigt så. Problemet med att ha en "vanlig" semester skulle visa sig att lösa sig själv. Innan jag hade kommit till att sätta upp hängmattan råkade vi titta till den så kallade bryggan som vi har framför vårt uthus. Bryggan är helt enkelt en smal träbro som är placerad framför uthuset. Problemet var att några av brädorna som man gick på satt löst. Vi tog bort några brädor för att kontrollera om det var bärlinorna som kanske blivit dåliga med tiden. Ju mera vi rev hur sämre visade det sig att både bryggans och uthusets kondition var.
Nu skulle det visa sig att problemet med den "vanliga" semestern snart var helt löst. Att stora delar av både bryggan och uthuset måste rivas stod helt klart för oss bara några timmar innan vi skulle hämta våra trognaste semestergäster på Kramfors / Sollefteå Airport. Detta år hade dom också kommit upp med intentionen att fira "vanlig" semester.
Innan vi åkte till flygplatsen för att hämta gästerna hann jag ringa till det lokala åkeriet och be dom leverera en byggcontainer som vi kunde placera rivningsavfallet i. På resan ut till flygplatsen diskuterade vi om hur vi skulle ta upp det nyuppkomna "sommarjobbet" för våra gäster. Vi gjorde sakta men säkert klart för dom att ett litet oplanerat projekt dykt upp. Jag tror att dom förstod innebörden av vad vi menade när åkeriet kom med containern på eftermiddagen.
Som tur är har våra sommargäster med åren lärt sig hur vi brukar tillbringa semestern och dom fann sig snart i situationen. På med blåställen bara och med elektrisk svärdsåg, fogsvans, slägga och flottarhake började brygga och bod plockas ned bräda för bräda. Det var oerhört fysiskt ansträngande så i ärlighetens namn gjorde vi lite ”vanliga” utflykter varannan dag för att hålla gästernas humör uppe. Bl.a. tyckte vi att lite bergsklättring på Skuleberget var nog lämplig rekreation för våra gäster. Sen förstås det obligatoriska besöket på Hahnnemans Konditori i Sollefteå med tillhörande Hahnnesmacka.
Nå, ja efter att ha fyllt två containers á 10 kbm var bryggan och ¾ av boden borta. Den sista ¼ var i skapligt skick så den beslöt vi att behålla. Under själva rivperioden hörde vi ofta våra gäster planera nästa semester, som vad vi kunde förstå, verkade lokaliseras till Medelhavet eller liknande.
Förmodligen blev det något allvarligt bokningsfel på flygplatsen året därpå, eftersom dom ganska precis 52 veckor senare åter stod på Kramfors / Sollefteå Airport igen. Detta år hade vi dock klargjort att vi i år bara skulle ha semester. D.v.s. i år skulle en ny bod byggas upp som ersättning för den gamla. Men det, det är en helt annan historia.
Christer Nordemo
© Christer Nordemo, RÖRAN November 1995
|
Medlem
av |
|
