 |
Medlem
av |
 |
norde-mos: Söta barn sover inte alltid
Barn är söta när dom sover sägs det. Det stämmer nog för det mesta tycker jag, fast ibland är dom söta även när dom är vakna.
Jag tänker bland annat på en liten historia som utspelade sig när jag jobbade som rörmokare på en barnstuga. Jag höll på att flytta ett tvättställ i ett skötrum när en liten pojke i två-års åldern fick syn på mig och glatt utropade “Pappa“.
En dagisfröken gick precis förbi och hon började förklara för pojken att inte alla män går under namnet “Pappa“. Pojken såg mycket förbryllad ut. Han stod länge kvar och funderade med en bekymrad min över ansiktet. Vem kunde det vara om det inte var pappa? Efter en stund gick han dock tillbaka till dom andra barnen.
Precis innan jag skulle packa ihop mina verktyg kom pojken springande med ett leende över hela ansiktet, nu hade han funderat ut det, han stannar i dörren och ropar högt “Morfar“.
En annan historia gäller min då 8-åriga syster som vid detta tillfälle var tillsammans med våra föräldrar på restaurang. Restaurangen var inte en helt vanlig restaurang utan på den här stod alla borden placerade runt en konstgjord sjö. Alla gästerna vart försedda med en radiostyrd båt. I båten fick man placera sin beställning och sedan köra iväg den till kocken som stod på andra sidan “sjön”.
Det var ganska många affärsgäster denna dag, och två äldre herrar tyckte att det var kul att busa med min systers båt. När herrarna ätit och lekt färdigt med båtarna tyckte dom att dom skulle ge den lilla flickan, som hade blivit utsatt för deras båtbus kanske skulle få en liten slant.
Pengen skickades naturligtvis med båt. När min syster fick pengen såg hon bekymrad ut. Hon bad pappa om papper och penna. Hon skrev ett litet meddelande lade det tillsammans med pengen och skickade tillbaks alltsammans.
När de båda äldre herrarna läste meddelandet skrattade dom högljutt. Pappa blev naturligtvis nyfiken och frågade min syster vad hon hade skrivit, men hon ville inte berätta. I kapprummet fick han dock tillfälle att fråga herrarna. På lappen som låg lindad runt pengen hade det stått “ Tack, men jag är inte den sortens flicka.”
Jag läste också en, förmodligen alldeles sann, historia som gällde barn och tomtar. Det var julafton och tomten hade precis lämnat alla julklappar. Då säger Josefin till mamma: -I år får inte tomten några julklappar! -Varför inte dé då, undrar mamma? -Han har inte varit snäll. Han har stulit pappas skor!”
Christer Nordemo
© Christer Nordemo, RÖRAN December 1996
© Christer Nordemo, Libero Journalen 1997
|
Medlem
av |
|
