 |
Medlem
av |
 |
norde-mos: Rörkappen 1997
Efter ha fått det hedersamma uppdraget att bevaka seglingstävlingen Rörkappen 1997, av Raimond Fridén på VVS-Tidskriften, Energi & Miljö, börjar man känna ansvaret.
Det fanns risk för att man skulle få fler läsare än de 40 trogna, på Stuvsta/Holmbergs Rörs eminenta personaltidning Röran, där jag normalt är krönikör. Hur skulle jag göra upplägget? Kanske nåt i stil med Göran Zackrissons golfkommentering?
Ett sakta väsande om hur bollen närmar sig nåt grönt, eller vad det är han pratar om. Ja kanske det här är melodin.
Båten närmar sig den gröna pricken, gör en slide med ettans kolfibergenua och stiger i höjd. Publiken (bestående av två hungriga skrattmåsar) skriker. Man hör suset av den ostliga vinden och en vag doft av får. Båten fortsätter att ta höjd.
Nej, det blir nog svårt att tolka Rörkappen på Zackrissons sätt utan kolfiber och mylar, vilket vi saknade även detta år. På en av de två båtarna som Stuvsta/Holmbergs Rör ställde upp med (med god sponsring av Dahl Mälardalen, Vedum och Gustavsberg) var min lott skeppare, i alla fall lämplig som reporter, hade jag räknat ut. Segerintervjun med vinnarna kunde jag ju ta med skepparen när jag kom hem med mig själv i lugn och ro. Nu visade det ju sig att det inte heller i detta fall gick som "man" hade tänkt sig.
På skepparmötet utanför Bullandö Krog på lördagsförmiddagen fick vi reda på den aktuella banan. På min båt samlade vi oss fort efter lärdom av den förra Rörkappen där jag var skeppare. Vid detta tillfälle var jag av den fulla övertygelsen att skeppet inte var klart för start förrän frukostdisken var färdig. Detta visade sig inte vara, en av mina mer intelligenta tävlingsbeslut (men mamma var stolt). Vi kom tio minuter för sent till start och detta gav oss den fina förutsättningen till att erhållna den åtråvärda jumboplatsen.
I år var vi dock helt förberedda (d.v.s. frukostdisken var klar och mamma var nöjd). 15 minuter före start låg vi klara vid startlinjen och cirklade. Koncentrationen och formen var på topp. Då ringer telefonen. Den andra Stuvsta/Holmbergsbåten ringer. Paj på dieselpumpen och ingen lust att kryssa ut bland 1100 båtar på Bullandö Marina, lyder meddelandet. Efter kort rådslag på båten ser jag den Zackrisonska karriären blåsa iväg med en stilla sjöbris. Vi beslutar att vända för att försöka hjälpa den andra båten. Men varför då, frågar jag stilla mig själv? Det närmaste kunskaper besättningen på våran båt har, beträffande diesel, gäller förmodligen Dieseljeans, som vi alla hade sett TV-reklamen om .
Men det var ju inte därför vi var här, jag menar tanken var ju tydligen att vi inom företagen, skulle ha trevligt tillsammans, förklarade de andra besättningsmedlemmarna för mig. Nå ja, Zackrisson var förmodligen ingen seglare i alla fall. Jag började fundera på Ernst Brunner….. När jag var liten och bodde i Tumba, då hade jag en kompis på Dalvägen. Han hade en barkbåt med lila segel som jag tyckte va fin.
Nej, nån måtta får det vara. Tävlingen verkade svårrefererad, framförallt när den pågick ute på Kanholmsfjärden och jag befann mig numera, tillbaka på Bullandö Marina.
Efter några timmar hade vår andra båt en ny bränslepump och vi gick sakta ur hamnen. Dom övriga båtarna hade startat för flera timmar sedan. Vi rapporterade våra tider till tävlingsledningen per mobiltelefon och företagens båtar hade förmodligen en av Rörkappens hårdaste Matchrace. Hur detta race gick är dock en helt annan historia.
Men nästa år, då blir det sportreferat av (bara disken är klar och dieselpumparna är i trim)!
Christer Nordemo
Skeppare
"Team Stuvsta/Holmbergs Rör, Dahl Mälardalen, Vedum, Jägermeister"© Christer Nordemo, RÖRAN Juli 1997
© Christer Nordemo, Tidskriften Energi & Miljö 1997
Läs mer om tävlingen på Rörkappens egna sidor!
|
Medlem
av |
|
